ta mig från kärlek!

jag springer ensam, kolliderar med en svärm av bly. 
en hjord av skadedjur rusar emot mig, 
ord mot ord slår stumt mot varandra. 
en lek för dom vars hopp har upphört leva, 
min dom är sedan länge klubbad. 

omringad av död, jag fäktar utan framgång. 
timglasen vändes för så längesen. 
förankrad vid liv, i väntan på något nytt. 
med jämna steg gick du bredvid så jävla aningslös. 

blodspår i linje efter alla steg vi tog tillsammans. 
baksätesföraren, vem är du, egentlingen? 

öppna famnen för mig, 
jag dödar för en sista kyss, 
jag önskar allting ogjort. 
följ mig in i ljuset, 
håll mig för alltid nära, 
släng mig; är det här det bästa du kan? 

så flå mig ren, jag kan inte vänta längre. 
stick din dolk i min murknande rygg. 
slå mig lam, jag har utstått så mycket värre. 
låt mig blöda. 

om det som inte dödar härdar 
vad gör jag på mina knän? 

bajonetterna måttar mot strupen, 
struket korn ifrån alla håll. 
jag krälar mot ljuset, men i livet förblir. 
vad var dessa år till för nytta? 
har jag tillfört något alls? 
det här är mitt waterloo, 
det här är sista spiken i kistan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0