its been a while!

Djupt ner har de gått i en rasande fart.. har fått min diagnos och jag måste säga det att de har skapat en liten kaos bubbla även de.. det kom som en chock samtidigt som det är en stor jävla lättnad att få det förklarat till att absolut inget i mitt liv fungerar som det ska.. det gör jävligt ont att veta att denna ihålliga smärta och inre tomhet mitt inre kaos är något som alltid kommer att bestå.. jag vill inget annat än att fungera som en vanlig människa men det är en ständig kamp....

She said I wonder when
It'll be my day
Cause I'm not too far from breaking down
All I've got are the screams inside
But somehow they come out in a smile
And I'm wondering if I'll always feel this way, this way


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0